i morgon

imorgon drar vi från den dekadenta lilla staden göteborg vi lämnar peacock, push, parklane, lounge(s), excet, appartment, yaki-da, locatelli och alla människor därtill
befriande
vi ska strosa med blommiga kjolar och påpäslade jackor
röka svarta cigg och skjuta från höften
låtsas som om våra vita dagar är förbi och istället dricka oss själva under bordet
strosa omkring med höga klackar och för mycket smink


jag är hungrig
jag är pank
jag är trött
jag är uttråkad
jag är kall
jag är konfunderad

Slut

Dra in ångorna från det sötdoftande förflutna, visa mig hur du är självständig i försvar mot att jag kärleksfullt pussar dig om morgnarna.
Gör va fan du vill med den där kvarglömda tröjan, men lämna mig utanför det.


Cry

Helt plötsligt börjar man betta om sitt välmående, som en high stakes pokerturnering där ditt psyke står på spel. Hjärtat ligger i halsgropen och du synar varje raise, du vill inte betta mer men för att spela vidare måste pengarna - ditt psyke in.
Förlorar du kommer du antagligen sitta och vagga i fosterställning i någon dusch utan munstycke på ett äckligt kaklat golv och huttra, tänka frenetiskt om och om igen på dina kort - undrandes om du hade kunnat göra något mer.
Spelat mer aggressivt och fått motståndaren att gå all in utan att syna? Foldat så fort du fått den där 7,8:an hjärter som visade sig leda till en straight flush.
För i det här spelet har alla någonting på handen, det är den som lägger in sitt psyke och tappar det som förlorar.
Det handlar inte så mycket om korten man har på hand.

Jag kanske var körd redan när jag passivt synade första gången.
Långsamt blev jag trålad in på land
Uppdragen på en strand
Fjäril fångad med hov
Mot min vilja var det med min vilja.


Moment tjugo

Ironin
Att någon kan få mig att föredra sömn innan elva framför dans med råttorna på borden framåt småtimmarna.
Att någon kan få mig vilja hålla handen när jag somnar
Att någon kan få mig att ändra på mig
Tvinga fram andra behov som jag förtryckt så länge.

Måla gråtande änglar


när man inte vet vad man pratar om

dimman är min lätta flykt undan mina mörka känslor
det är mycket lättare att gå in i den än att undvika
dimman ligger, andas och bor där jag bor
vi har många många gemensamma vänner

nu håller jag mig till vägarna, så jag inte tappar bort mig
så jag rättfärdigar det på något, detta är okej
så länge jag inte springer blind ut bland fälten för att äta av den förbjudna frukten
för det har han sagt, att gör jag det så kommer han att gå
och just nu är det det enda som håller mig tillbaka




när någon hittat knappen som får en att bli galen

jag blir aldrig galen, min knapp har jag döljt väl bland ytliga konversationer och falska genvägar
aldrig är kanske en liten överdrift
för det senaste så tror jag dessvärre att jag framkallat symptomen själv
vilket bara gjort mig mer galen



galenskap förknippas ofta med negativitet,
har ni alla glömt av den där fantastiskt euforiska galenskapen
den som får oss att köra bil hela natten för att få kramas en sista gång
den som får oss att glömma alla andra och bara omge sig själv i en regnbågsfärgad såpbubbla som ingen annan kan se
den som får oss att gråta hejdlöst och kyssa passionerat
den som får oss att aldrig glömma, att alltid blicka tillbaka på någon som målats i vackrare färger nu i efterhand
kanske är det så att det aldrig var så vackert som slutresultatet blivit i efterhand

när handlingar ska ses som ord

fantastiskt euforiskt hoppade halspulsådern ett extra slag
hjärtat pumpade med en frenetiskt hets och triggade känslor i mig som gränsade till det aggressiva
som en schitzofren medveten om ens olika personligheter dras de fram och tillbaka mellan det passiva och aktiva
det är en bekvämlighet att agera passivt när man behöver interigrera med någon annan
det är säkert
män spelar ofta detta kortet
och jag förstår dem
även jag hittade esset i en mans rockärm för en massa år sedan och tänkte "nu ska ingen få lura mig igen"
men likt limited edition så går folk över döda kroppar för att hitta det där de inte visste att de letade efter
och mitt ess försvann någonstans på andra sidan jorden, när jag lät den där fula lögnaktige tjockisen tro att han fick ta del av mitt liv, som tur var ljög jag

men det kan jag ju inte göra längre

ingen vits att varva något om man ska använda sig av p-vingen eller molnet.




frun

flickan
tjejen
flick
vän

vad jag säger när dom frågar hur det går
det går bra
det går ju bra
vill du ha ett namn på det?
vill du sätta en osynlig ring på mitt finger?
status
vill du ha en status?
räcker det inte bara med att jag pussar dig om mornarna?

tänk om jag inte gjort det
då kanske du varit lika lost som jag
för visst är det jobbigt att inte veta

jag vet att jag vill vara här i alla fall
nu, sen, imorgon, nästa vecka, nästa månad. kanske tillockmed till sommaren.
om du säger det där du stänger inom dig.




tejp hjälper mot allt

håll ihop det där som håller på att trilla isär
silverfärgen döljer allt det där du ångrar
lägg ner allt i en låda och tejpa ihop locket så ingenting kommer ut
tejpa för munnen så inga dumma ord kan lämna dina läppar




orginalet

om orginalet är borta för alltid, dansar med djävulen har förblivit ett vardagligt koncept utan att någon vågar nämna det

hur ska man då kunna veta vad som döljer sig under ytan, under den hårda ytan som fastnar i cementen medans man springar barfota längst de varma tegelstenarna.
man måste hänge sig till någon som man inte känner, som man inte har träffat utan skalet, utan man får helt enkelt hoppas att skalet inte döljer allt för mycket.


hold up - hey.




Små bäckar

Sprudlande gester för någon så subtil.
Fysiska närmanden för någon som inte rör.
Sakta men säkert faller brickor från den stora muren ner och krossas utav fallet.

Det är en befriande känsla när det tittar fram en man bakom fasaden som man aldrig sett innan, men som var precis som den man förväntat sig.
Vacker själ med en ärrad utsida.


 


dagarna när man bara vill stirra in i en vägg

känslor är reflektioner av våra tankar
om vi blir arga, är det för att vi inte kan kontrollera våra tankar?
om man får kontroll på sina tankar, då kan man även ta kontroll över sina känslor.
men hur får man kontroll på tankarna om man har ett huvud som inte slutar tänka?




we used to be as one

det var vi
vi var som en
alltid vi två
lika fulla
lika höga
lika glada

lika vilda på livet
det var det vi gjorde
vi sprang tills benen inte bar oss längre
vi dansade på moln som vi skapat själva bland smutsiga avgasdimmor
de trodde vi var hippies
det kanske vi var
stommen till vår porösa glasflaska bestod av lycka
sidorna balanserades upp av ensidig kost, alkohol och cigaretter
vi tittade ofta på varandra under småtimmarna och viskade att vi älskade varandra
vi spelade efter samma regler
samma bestämmelser om vad man fick och inte fick göra
vi dansade till samma takt
och allt som oftast så fanns det bara vi två





hade hon varit en pojke hade vi haft en fantastisk kärlekshistoria bakom oss
men hon är en flicka, likaså jag
och de dansande dagarana har försvunnit sakta

för hon har hittat en pojke
och jag har hittat en pojke




vi bor fortfarande ihop
fast vi har aldrig träffats där samtidigt
jag tror aldrig hon sovit i vår tiotusenkroners lägenhet
jag har deckat på soffan två gånger

det är så fantastiskt att hon hittat en pojke som älskar henne lika mycket som jag
men det är så tråkigt att vi aldrig dansar längre
jag vill dansa med dig ängeln
jag vill skratta och berätta hemligheter om de andra nötterna på avenyn

du är fantastisk
tappa inte allt det vi pratat om

be yourself.

black and forth-u






Mitt största hål är näreten

Ingen vet någonting
För varför skulle någon vilja
Varför skulle någon stanna

Jag vet inte vad jag behöver
Kärleken behöver inte fjättras likt vackra ängar kring fjärilar
Jag vill bara inte få en knuff i ryggen så jag ramlar ur sängen när jag med svansen mellan benen trippar in i hans hus, där hans regler appliceras på min verklighet som jag anpassat mig till skrämmande snabbt.

Jag kan inte omedvetet kringlas in i en bubbla där jag sakta men säkert snos in i en fabelvärld där jag ändrar mig själv för stunden för att jag avundas någon annans omedvetna lycka.

Fyller du inte min spann med kärlek så kan du gå.


RSS 2.0