som mig
det går inte att ersätta någon
inte helt och hållet
kanske för stunden när du stirrar ner i de tomma pupillerna när du tränger in i henne
som när du konstant trycker på femman för att repetera det senaste meddelandet
"det går inte"
"aldrig igen" var det denna gången
thats it
jag kommer aldrig igen låta mina blodkärl från min stora pumpande muskel få landa i någon annans bo
för det har han gjort väldigt klart för mig
att det här var då aldrig vårt
så nu ligger jag i en säng som jag hatar
för den är inte min
han är inte min
fast han lovat det
senast igår
aldrig igen
jag ville ju vara med dig
det var ju du
det är du
och nu får vi inte det
för du tål inte mig när jag är som värst
Utkast: April 19, 2012
jag kände en tjej en gång
hon hade stora planer på livet
allt var nerskrivet i hennes huvud
till punkt och prickar
ingenting kunde få henne att ändra på det
hon hade stora planer på livet
allt var nerskrivet i hennes huvud
till punkt och prickar
ingenting kunde få henne att ändra på det
kisses from the past
Dave kissed me in the spring,
Joshuah in the fall,
But Pimpim only looked at me
And never kissed at all.
Dave´s kiss was lost in jest,
Josh´s was lost in play,
But the kiss in Pimpim´s eyes
Haunts me night and day.
Joshuah in the fall,
But Pimpim only looked at me
And never kissed at all.
Dave´s kiss was lost in jest,
Josh´s was lost in play,
But the kiss in Pimpim´s eyes
Haunts me night and day.
framflackandes
bland den nykommna kylan utan jacka
bland dimman av klarhet som förvrider det jag trodde var sanningen
bland kärleken som förklaras dagligen
bland konstiga kvällar som avskalas snabbt med normala dagar
framflackandes i hoppet om att snart, snart ska jag få tillbaka lusten att skriva om dekadensen i livet
för den kommer alltid tillbaka.
tyvärr med tacksamhet
bland dimman av klarhet som förvrider det jag trodde var sanningen
bland kärleken som förklaras dagligen
bland konstiga kvällar som avskalas snabbt med normala dagar
framflackandes i hoppet om att snart, snart ska jag få tillbaka lusten att skriva om dekadensen i livet
för den kommer alltid tillbaka.
tyvärr med tacksamhet