förvisso för en evighet sedan

på så kort tid gick allt så fort
fjärillar samlades för att frigöras i buken och rysningar utbyttes mot hysteriskratt och ifyllda meningar
inre panik kom krypandes men lukten av lugnande fick henne att andas ut långsamt
hon kunde inte sätta fingret på något, varken vad som var rätt eller fel men hon hade ingen brådska
 
allt hände så snabbt bara och helt plötsligt var det över
tomheten som kommer efter intensiv upprymdhet är överdriven
som om att hela intet varit proppmätt för att sedan supersvältas på ett par sekunder
 
allt var så vackert och euforiskt - antagligen bara inbillning - men det var vackert
 
 
 
 
 
 
 

// lala-lona

Att driva runt på gator i en främmande stad ensam är en fängslande upplevelse.
För man behöver inte säga någonting alls.
Inte ett ord, inte ens om man blir tillfrågad tvingas man att tala.
 
Det är en genuin känsla av frihet jag är ute efter.
Friheten kommer inte med en gång, det gör den aldrig. Inte än.
Men desto mer man övar desto snabbare är den här.
Den fångar mig och jag hamnar i ett tillstånd där jag inte tänker att jag är ensam.
Jag bara är.
Dialogerna kommer automatiskt till mig i huvudet och de fortgår allt medans jag går omkring.
 
Gaudis mästerverk får alla röster i mitt huvud att tystna.
I över femton minuter står jag häpnad och försöker suga in alla detaljer han lyckats skriva ner från sitt huvud på papper som sedan byggts till det här.
Desto mer jag tänker på det desto mer häpnad blir jag.
Precis när jag ska vända mig om och gå så ringer kyrkklockorna.
Men det är inga vanliga läten som når mina öron, det är en vacker melodi som spelas av lätta och fina klockor med en tung basklocka i bakgrunden.
Hela min rygg rös till.
 
Det vackra är att allt är bara för mig. Min värld är bara min.
Man kan dela den med andra men dom uppfattar aldrig samma sak som en själv.
Först när man kan uppskatta sitt eget sällskap kan man verkligen uppskatta någon annans.
Det är då man kan lära sig om deras passioner och magiska ögonblick.
 
 

when love strikes.

Han var precis som sommaren och hon älskade sommaren.
Om hon fick en enda önskan uppfylld så skulle det vara att leva en livstid av sommrar.
Men hon var fri i hennes vildhet, hon var vandrande, en droppe av fritt vatten.
Hon tillhörde ingen man och ingen stad.
 
 
 
 

från 2010

du kanske kommer på en dag att det fanns något igår

du kanske får en femma från nittonhundrasjuttiotvå

minns att jag sprang för livet ut ifrån mig själv
 
fångades av det förflutna och hoppades på något som redan hänt

nu försvinner jag och vi får leva utan varandra

jag får leva med tanken att du får leva med någon annan. 

RSS 2.0