Butterflies and train crashes.
Nu har hennes tårar tagit slut och ersatts med hyperventilering som borde slutas med tårar - men det gör det inte.
Hennes känslor är på väggarna i sann konstnärsanda där hon våndas av tanken att detta kanske är verkligheten föralltid.
Varenda liten aspekt i hennes liv har kastats upp i luften och landat som ett busskursglas på ett betonggolv.
Nu har hon tusentals nästintill identiska fyrkantiga glasbitar hon ska försöka pussla ihop tillbaka som om inget hade hänt.
Who is she kidding.
Ännu ett blad är på väg att vändas.
Kan hon inte bara få ett år av tristess, av lugn och harmoni.
Ett år av total avskalad Svensson-Volvo-jag-ligger-en-gång-i-månaden-med-min-man-8-5-skit-livs-år
Ett jävla lugnt år.
