H.I.M
Han dansade över hennes sköra bröstkorg som om det vore skorpsmulor på ett marmorgolv.
Knastret ekade i det tomma intet likt hålet han lämnat efter sig i henne.
Hennes barfota fötter rörde sig tyst över hans ivriga liv där hon frenetiskt letade efter en tom plats där hon kunde vila sin utmärglade själ.
Hennes ögon fylldes flera gånger men hon svalde hårt tillbaka klumpen i halsen varje gång hon stod ansikte mot ansikte med en kärlekslös spegelbild.
Kärleken må ha många ansikten, tänkte hon. Men i reflektionen jag avger visar aldrig någon kärlek tillbaka.
Kanske är det hennes öde att alltid bli lämnad. Kanske blir det inte bättre än ens svagaste stunder.
För då är jag inte stark.
