Sitka

Håll om mig

Mitt i mellanlandet 

Där jag tror jag behöver något, där jag tror att jag kommer dö utan det.

Där jag lägger min lycka i någon annans händer. Där jag inte alls vill vara.

Fast

Där jag blir mitt bästa jag. Där jag aldrig igen vill tänka en dålig tanke eller yppa ett elakt ord. Där jag låter en mjuk sida komma fram helt.

Där jag bara vill ligga och titta på himlen och andas in nuet.

Va fan har hänt.

För jag vet. När detta tar slut, då kommer muren bli ännu tjockare. Jag kommer bli ännu hårdare. För det är precis sånt här som jag har skyddat mig ifrån.

Min mur sög verkligen. Jag lurade ju för fan in honom själv.

Så jävla fail.