Nästa steg

Vi har sprungit, lyckliga utan något mål i sikte. Hand i hand, ovetandes om något. 
Vi skapade en liten bubbla där allt hände så snabbt, allt blev vackra stunder som fylldes med solnedgångar och bubbliga skratt.

Kanske är jag bara upprymd i bubblan av att inget av mitt gamla liv finns hos honom. Kanske gillar jag honom lika mycket. Kanske är det bara i min fantasi att allt är fint och blommigt.

Oavsett 
Fan va fint det är.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0