Sitka

han kröp upp mot mig inensivt och kysste mig på halsen tog tag i min ländrygg och drog upp mig till köket
pussade mig på pannan och stoppade in gamla rester ifrån gårdagen i micron
han satte sig ner mitt emot mig i en utan våra plaststolar,
rullade upp en spliff med samma perfektion som alltid, öppnade köksfönstret och tände på,
han tog ett djupt andetag, reste på sig och gick bort mot mig
han lutade sig fram och höll sina läppar precis över mina och blåste ut
sedan drog han ner mig på köksgolvet och där låg vi och tittade upp i taket och passade jointen mellan varandra
allt då var så enkelt
micron plingade till och han reste på sig, tog ut maten och tog en tugga
han skrattade och höll en matbit högt ovanför mig och försökte pricka min mun när han släppte den
den landade i min panna





det var något i luften
han gav mig allt
så mycket att jag inte behövde någon annan
vi var som en
och ingen annan kommer någonsin att förstå
för när allt är över så önskar man nästan att man kunde få tillbaka allt det dåliga, så man kan få tillbaka allt det bra