Sitka

mönstret.
ett mönster.
återkommande, likadant.

spring.

ett mönster som man sätter sig in i.
inte som man skapar själv.
men man stannar kvar.

för belöningen ligger dold, undangömd bland mönstret och dyker fram där man minst anar det.
den är så liten, tyst kryper den upp och fyller snabbt magen med bubblande aningar om något som en gång för längesedan liknades vid kärlek men töms lika snabbt då det skakas bort som kolsyrorna i bubbelvatten

---

han är allt jag aldrig kunde föreställa sig att stå ut med
pedantisk, korrekt, välklädd.
han har rutiner och kammar bak sitt hår stramt
man får inte gå på mattan med sina uteskor
och man får inte gå ut utan jacka om det blåser mycket
man får inte spotta och inte rapa
man måste duscha varje dag och gå upp tidigt om mornarna


men han var stängd, och det var så skönt att veta att jag inte hade ett psykfall på halsen igen
någon som inte skulle kalla mig hora bara för att jag inte ville hålla handen
någon som skulle förstå att jag inte ville ligga med dem
bara för att vi hade haft en sms konversation ett par veckor
någon som inte knackade på hemma hos mig lite när som och bjöd in sig själv
någon som inte ringde frenetiskt när jag var med mina vänner och drack mig full
någon som inte lutar sig fram med ihoptryckta läppar i biljettkassan till bion
någon som inte tar mig hem till föräldrarna på långkok och en mysig pratstund farmför brasan
någon som inte blev kär efter vi setts två gånger
någon som inte blev arg när jag sa att det här är bara på skoj
någon som inte jag kunde bli kär i, som inte kunde krossa mitt hjärta


jag som trodde jag var safe

han är ju jättefin