Sitka

jag vet inte vad det är
jag tror att det är någonting som jag haft innan
men då var det helt annorlunda
svart eller vitt kanske
för gången innan det, var mer som den här
osäkert
trippandes på tå
försiktigt försiktigt fram i en långsam takt
som en dans på glas

det är svårt att jämföra sig med mannen som ändrade mig
som definerade allt vad jag var
för i mitt liv så var han allt för mig
lika mycket som jag var, försvann när han försvann och lämnade mig hållös
tom som en supernovas vakum
ingen stans på jorden kunde jag sluta tänka på honom
jag vet
för jag åkte så långt bort man kunde innan man börjar komma tillbaka igen
ändå fanns han där, talandes till mig i mina drömmar
framför mig när jag vandrade längst stranden i mina för stora shorts och urtvättade linne

det är svårt att toppa det

så detta kanske är något annat
var det innan bara på låtsats eller är detta ett substitut av värme nu när kylan drar in med blåsten som bästa vän?

jag vet inte
jag vill inte
men jag ville inte heller något hellre än just detta

ambivalensen är min ständiga följeslagare
jag och hon måste göra slut