en gång i tiden

var inget allt jag brydde mig om
då blåste jag ringar över kackerlackorna i mitt rum
det enda jag inte ville missa var solnedgångarna

män kom och gick utan att mina ögonbryn höjdes
närhet för natten ibland var allt som krävdes
knappt ens det
kärlek har aldrig varit något för mig
i min värld är kärlek för de svaga
för vem kan vara så dum att lägga sitt förtroende hos någon annan?





vem vill vända kappan efter vinden?

det ända män har velat göra är att ändra på mig ändå
jag är inte trasig


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0