Sitka

det är som när man skriker och ingen kan höra
man skämms nästan att någon kan vara så viktig, att utan dem känner man sig som ingenting
ingen kommer någonsin förstå hur ont det gör
man känner sig hopplös
som att ingenting kan rädda dig
och när det är över, så önskar man nästan att man kunde få tillbaka allt det dåliga
så man kan få tillbaka allt det där som var så bra