Sitka

när små små fragment av minnen är det enda som återstår av gårdagen så känns det oftas bättre än när man börjar tänka efter och fler pusselbitar hoppar in i bilden som små grodorna på midsommar

inte så roligt som man tror när man hoppar runt kring stången och skrattar


när man minns att man faktist var påväg hem och stod utanför och hade klätt på sig får den råa kylan som nyligen invaderat staden och av någon anledning ångrar man sig och går ner i de mörka lokalerna igen för att bli uppslukad av dimman..




helt plötsligt så stod han bara där
en pusselbit

han skrattade
jag skrattade


vi hade kunnat vara där i tio minuter - eller två timmar.
sms sätter ofta en rimlig tidsspann
trettio minuter innan det stängde
var allt någon lam plan som jag föll i björnfällan med
komiskt att jag hade en pälsmössa på huvudet

för i nästa pusselbit så sitter vi tre i en taxi.
och åker inte bort mot de lummiga way out west stadsdelarna där jag har en säng som väntar
taxin stannar mitt i vägen och två hoppar ut
jag var en av dem



det hela planade ut mer och mer och det är mest när man inte kan skratta om gårdagen med någon annan som ångesten kryper på.




vad    f a n    hände igår.