Sitka

det hela känns precis som gåsarna de tvångsgöder för att få deras lever att expandera
någon form av dekadent dröm som spelas om och om igen
samma sak händer varje gång fast med små variationer
precis som drömmar




det är lika verkligt som verkligheten och lika konstigt som drömmen
flytten kommer vara nödvändig för att få ett slut på dessa psykotiska nervösa inbillningar
en flytt till ett paradis
eller bara ett uppvaknande så jag kan få en anledning till att bry mig om någon mer än mig själv

att inte poesi bara blir något någon kladdat ner på ett papper ensam i ett rum
utan att jag faktiskt förstår att kärlek kanske finns på riktigt - som alla säger

jag tror jag var kär en gång för flera år sedan men har dövat bort tanken på att han inte är här sedan dess
tanken på att han inte alls kommer komma tillbaka, ringa på min födelsedag eller vara mer än vänskapligt trevlig
när jag sätter mig utanför hans port nere i lund för att jag behöver prata

det har gått för långt nu.
nu gör jag slut med mig själv tills jag vill vara med någon annan.