Sitka

någonting var det



min direkta impuls var att snabbt smyga ut innan ryggtavlan på den mörkhåriga mannen vände sig om
ambivalensen drog mig fram och tillbaka samtidigt som dagen efter ångesten kröp sig närmare halsgropen



Jag är solitär, solo och jag trivs med mig själv.
Men det var något annorlunda denna morgonen,
det kan ha varit ångesten eller bara det faktumet att jag öppnat mig lite mer än vanligt
men när jag låg där och stirrade upp i taket så kände jag mig ensam

min spontana känsla var att jag bara ville krypa upp närmare och trycka in mitt huvud i hans grop mellan käken och axeln men så fort det slog mig så slog jag snabbt tillbaka.
ensamheten tog över mina naturliga impulser och den främmande känslan gjorde mig nervös

flashback. hela kvällen igår hade jag varit nervös
någonting med honom fick mig att tveka på hur jag skulle bete mig






Men nu var det dag och ljuset i det nyktra rummet avslöjade en rå sanning
jag blundade och tänkte att om jag sover lite till så kanske jag skulle vakna upp i min soffa.
Men jag var där.

samma ryggtavla mot mig.

så jag gick, utan att säga något, mot, med min vilja.