låtsas som det regnar

jag får inte längre samma sorts uttryck i mina ord
för målandet har tagit över
jag får inte längre uttryck i mina ord
för jag är inte längre lika ledsen
vilsen i hopp om att finna mig själv i min ensamhet
och precis när jag börjar nosa på nyckeln som ska leda till dörren så öppnas det av någon annan framför mig
som när man inte kan kontrollera sina beslut i en dröm
kan jag inte hålla mig från att titta in

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0