Saasaasu

Jag är här, står inne på mattan, med skorna på då, kläderna är i hyllan och min själ ligger i sängen. Mina sanningar står i köksskåpen och kärleken ligger i flaskorna över kylen.

Men jag står här.
Osminkad, naken och med hjärtat i min smutsiga hand.
I en tragisk utandning jag försöker dölja så är jag utblottad med glädje. För nu står jag här.
Bara för dig.


i morgon

imorgon drar vi från den dekadenta lilla staden göteborg vi lämnar peacock, push, parklane, lounge(s), excet, appartment, yaki-da, locatelli och alla människor därtill
befriande
vi ska strosa med blommiga kjolar och påpäslade jackor
röka svarta cigg och skjuta från höften
låtsas som om våra vita dagar är förbi och istället dricka oss själva under bordet
strosa omkring med höga klackar och för mycket smink


jag är hungrig
jag är pank
jag är trött
jag är uttråkad
jag är kall
jag är konfunderad

Slut

Dra in ångorna från det sötdoftande förflutna, visa mig hur du är självständig i försvar mot att jag kärleksfullt pussar dig om morgnarna.
Gör va fan du vill med den där kvarglömda tröjan, men lämna mig utanför det.


Cry

Helt plötsligt börjar man betta om sitt välmående, som en high stakes pokerturnering där ditt psyke står på spel. Hjärtat ligger i halsgropen och du synar varje raise, du vill inte betta mer men för att spela vidare måste pengarna - ditt psyke in.
Förlorar du kommer du antagligen sitta och vagga i fosterställning i någon dusch utan munstycke på ett äckligt kaklat golv och huttra, tänka frenetiskt om och om igen på dina kort - undrandes om du hade kunnat göra något mer.
Spelat mer aggressivt och fått motståndaren att gå all in utan att syna? Foldat så fort du fått den där 7,8:an hjärter som visade sig leda till en straight flush.
För i det här spelet har alla någonting på handen, det är den som lägger in sitt psyke och tappar det som förlorar.
Det handlar inte så mycket om korten man har på hand.

Jag kanske var körd redan när jag passivt synade första gången.
Långsamt blev jag trålad in på land
Uppdragen på en strand
Fjäril fångad med hov
Mot min vilja var det med min vilja.


Moment tjugo

Ironin
Att någon kan få mig att föredra sömn innan elva framför dans med råttorna på borden framåt småtimmarna.
Att någon kan få mig vilja hålla handen när jag somnar
Att någon kan få mig att ändra på mig
Tvinga fram andra behov som jag förtryckt så länge.

Måla gråtande änglar


när man inte vet vad man pratar om

dimman är min lätta flykt undan mina mörka känslor
det är mycket lättare att gå in i den än att undvika
dimman ligger, andas och bor där jag bor
vi har många många gemensamma vänner

nu håller jag mig till vägarna, så jag inte tappar bort mig
så jag rättfärdigar det på något, detta är okej
så länge jag inte springer blind ut bland fälten för att äta av den förbjudna frukten
för det har han sagt, att gör jag det så kommer han att gå
och just nu är det det enda som håller mig tillbaka




RSS 2.0