när man inte vet vad man pratar om

dimman är min lätta flykt undan mina mörka känslor
det är mycket lättare att gå in i den än att undvika
dimman ligger, andas och bor där jag bor
vi har många många gemensamma vänner

nu håller jag mig till vägarna, så jag inte tappar bort mig
så jag rättfärdigar det på något, detta är okej
så länge jag inte springer blind ut bland fälten för att äta av den förbjudna frukten
för det har han sagt, att gör jag det så kommer han att gå
och just nu är det det enda som håller mig tillbaka




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0