poesi är en dysfemism

när onykter talar med onyktra ord
viskar sanningen fram, onykter är förgjord
likt en dansande lemlös likt ett sjunkande skepp
haltar jag på en pinne med kroknande käpp
för han ligger och sover i rummet bredvid
men han vet inget om mitt sinnes förvrid
och jag ledsnar för att det inte längre finns rum
för hotellet är bokat och receptionisten har blivit stum.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0