Sitka

jag tror att alla glömmer lätt

att man bara har räknad tid här

att ingenting är beständigt, ingenting kommer hålla förevigt

knappt ens en liten stund

snart kommer allt ändras

till det bättre kanske eller sämre

men det kan man aldrig avgöra på plats

ingenting är som det verkar

kanske kommer jag ångra att jag fattade de beslut jag nu har gjort

kanske kommer jag ångra att jag inte fångade dagen eller tog tillvara på skatten jag hade framför mig

jag har redan gjort det misstaget och tyvärr så grämer den känslan mig ofta

inte varje minut, varje timme som det gjorde i början

nä

nu efter över fem år så börjar dagarna flyta isär då jag tänker på hur mitt liv kunde se ut

jag vill inte gråta

för jag vill inte vara ledsen

men jag är ledsen

för jag har så länge försökt att hitta fred hos mitt inre

det är okej att vara sårbar, i den känslan blir man stark

jag lovar, man blir så stark att ingenting kan knocka ner en

förrutom en själv

för så fort jag blev kär

kär på riktigt så insåg jag att den här träningen inte gjort något mer än att höja mitt medvetande om min sårbarhet

det kanske är ett steg på vägen - men är jag ensam är jag klar

då behöver jag inte känna knuten i hjärtat av tomhet för att mitt hjärta suktar efter dramatisk kärlek

sån dramatisk kärlek jag inte vill ha - för jag ville vara själv

jag behövde inte dig innan

innan jag träffade dig

jag behövde inte dig

innan jag visste att du fanns

jag behövde ingen annan än mig själv