min låtsaskompis
det är en han.
kanske en och åttiofem men med breda axlar och stora bröstmuskler
vacker hals och lite utlänskt utseende,
många gånger har jag tänkt att han skulle bli vacker på riktigt om han fick gjort den där näsoperationen efter hans näsa blivit bruten ett par gånger. Den är lite för lång.
men hade han gjort det så kanske folk inte lyssnat på hans ord lika mycket och mer tittat på hans vackra ansikte.
hans hår är mörkt och lite lockigt, han berättade för mig en gång att när han var liten hade hans mamma bara klippt framsidan på håret när han ville klippa av allt för hon tyckte hans korkskruvar var så vackra.
han infriar ett lugn och harmonisk moln över sig men är extremt svår att
förstå sig på om man inte talar samma språk, det var så jag fann honom.
han har många vänner som han levt gamla liv med
men få som ser ädelmetallen under all smuts
har ser ut som tjugotvå men har en förståelse för världsliga ting som om han vore min morfar
och i själva verket är han trettiotre
han går runt i kläder för en rik högstadieelev, ryggsäck och dator, alltid.
Han följer mig vart jag än går och viskar saker i mitt öra när jag är rädd
han skrattar till ibland, lite förnämt och fyller upp mitt stora hål av bekräftelsebehov
han har ingen brådska med livet
han är nu och här
han gör vad han känner för varje dag och lever ett enkelt liv många miljonärer nog i hemlighet drömmer om
för det krävs något att inte göra något och ändå leva fantastiskt, att uppskatta dekadensen och det vackra i allt
För han kan plocka fram de vackraste attributen hos sin värsta fiende
och det får honom att bli den vackraste jag någonsin träffat
Han hjälper mig att vackla fram i livet och leder mig med visa ord
han får mig att vilja utvecklas någon annan stans än vad samhället säger - i mitt huvud
men han finns inte längre, ett tag var han väldigt verklig, jag kunde nästan ta på honom, jag kunde nästan höra hans pekfinger klicka på datormusen och jag kunde nästan höra honom förklara sina radikala åsikter med ett
"jaa, men.." jag kunde nästan känna hans fingrar längst min ryggrad, runt min höft, men för likt ett ögonblick..
Kommentarer
Trackback
