Draft: Okt. 15 2009 - S Å P B U B B L A
Vi rör försiktigt ner alla ingredienser i en skål och tillsätter gnistan av kärlek.
Brygden börjar sakta dofta det där välbekanta förförande söta.
Vi doppar varsamt ner det stora stora stålröret i grytan format som en ögla i spetsen och håller andan.
Den regnbågsfärgade hinnan skiftar i ljuset och vi blåser hårt och länge på öglan som stramt håller hinnan på plats.
Den stora bubblan som bildas svävar några centimeter över marken. Den ser mäktig och frestande ut.
Han tittar på mig och fattar min hand.
-Håll andan nu, säger han och rycker med mig in. In i vår bubbla.
Det var en kär lek vi lekte. Pulserande genom vackra känslor i regnbågsfärger.
Symbolen för obalans i symbios.
Regn.Solsken.
De säger efter regn kommer solsken, men vad händer efter en regnbåge?
Efter att både regn och solsken passerat samtidigt?
Stop, sätt livet på paus. Bubblan är så jävla underbar.
Som två magnetiska självar slits vi isär av någon slags formalitet.
Känner du hur det stramar?
Kenai.
Hon var ängeln med ljusa korkskruvar som dansade omkring som en vacker orörd docka.
Hennes röst var porös och mjuk och det enda hon talade om var kärlek och passion.
Hon var det genuina ursprunget till själen som omgav hennes hjärta.
Själen som någongång för länge sedan blivit kluven av en tyrann.
Hon hade blivit vanärad på allt och hade sakta krypit in i sitt skal.
Skalet krossades av en tomhet som hon behövde få känna för att få ta del av riktigt frihet.
En frihet som innebar att hon kunde släppa det förflutna och faktiskt bli kär igen.
Bli kär på ett annat sätt än tidigare.
Hon visste inte hur man inte blev besatt innan hon blev tom.
Nu är kärleken något som hon ger och tar utav.
Hon saknar ändå inte kaviar så mycket.
Hon ledsnar över tanken att han är rädd för att sugas ner i det vakum de en gång var fast i.
För det är något hon aldrig kommer låtas hända.
Hon vill aldrig ner dit igen.
Hon vill skratta åt det sjuka tillfället som givits från att ha bott flera tusen mil ifrån varandra till att det avståndet krympte till trehundra meter.
Hon vill analysera allt i efterhand så hon kan släppa allt - det är trots allt det hon velat sedan han försvann.
Avsluta detta.
För det blev aldrig avslutat och hon är rädd för att han vägrar för att han också då vet att då förlorar han henne för gott.
Kommentarer
Trackback
