Bara var lycklig
jag kan vara helt värdelös på att berätta vad som verkligen händer.
jag kan vara helt värdelös på att känna någonting alls.
det hela kan vara en fabelförälskelse som helt gått över styr
det kan också vara ett försvar till att det finns för mycket under ytan
hur som helst måste vi låta vattnet svalna, välkomna skymningen, dansa till för låg musik, somna för mig själv, bara dricka vatten, röka vanliga cigaretter, kärringdoppa, krypa, dö lite - innan vi kan leva.
för oj vad jag kan få dig att leva
jag kan vara helt värdelös på att känna någonting alls.
det hela kan vara en fabelförälskelse som helt gått över styr
det kan också vara ett försvar till att det finns för mycket under ytan
hur som helst måste vi låta vattnet svalna, välkomna skymningen, dansa till för låg musik, somna för mig själv, bara dricka vatten, röka vanliga cigaretter, kärringdoppa, krypa, dö lite - innan vi kan leva.
för oj vad jag kan få dig att leva
på
säg det högt och tyligt
titta rakt in i mina ögon
ta tag i min hand
eller släpp
hur du nu vill
titta rakt in i mina ögon
ta tag i min hand
eller släpp
hur du nu vill
Aorta
Nu
Hon kastade sig mot hjärtesorg
likt en mal drar sig till sken
lagade sina brustna vingar
provade igen trots brutna ben
världen trodde hon var galen
att hon aldrig skulle tindra
men hur räddar man någon
som är övertygad att hon borde brinna?
Han
Min is här är tunn och kan lätt gå sönder
För du får min själ att brinna
Gud det är så mörkt här under
Och jag har glömt av hur man simmar
Janssons frestelse
Om allt händer av en mening
Så var det här av största slag
För jag behövde tappa fästet
Och glömma bort allt för ett tag
I början var allt bara på skoj
Och ironin om hur allt gått så snabbt
Vi var en flykt från två helt olika världar
Helt plötsligt låg jag i din nuck varje natt
Din ambivalens drog det bästa utav dig
Och jag grät för du inte skulle vara här
Det var då som paniken slog till mig
Att jag nog råkat bli lite kär
Allt som du skrev blev så tydligt
Även om jag vetat om det själv
Det var det bästa som nog kunde hända
För jag får ångest när det blir fredagskväll
Jag har nog varit arg ganska länge
För att samhället inte vill som jag
Så ser jag dig som är mitt upp i röran
Och du vekar ändå vara glad
Oavsett vart det här nu må ta oss
Så har resan hit varit värd
För du har lärt mig att sakta ner språnget
Och njuta lite mer av min färd
Men du ska veta jag ser hur du sårats
För det lyser igenom så fort du ser ner
Jag vet att du skräms av mitt förflutna
Men jag lovar att det finns inte mer
Så om allt nu händer av en mening
Så har jag innan nog varit lite feg
För om det här hände av någon mening
Så var det för mig att må bra med nästa steg.
Jag vet inte vad det här gjort för ditt liv
Men jag kan lova dig en sak från mig
Jag kommer aldrig aldrig aldrig göra någonting någonsin för att såra dig
Den andra flickan
För det trycker över min stora hjärtpumpande muskel.
Fruktan över att mitt inre väsen ska skadas ännu en gång av hjärtesorg och desillusion.
Det är simpelt.
Jag vill bara fyllas med det.
Fyllas med svärmeri, romans, sinnlighet, passion, ömhet, vänskap, dyrkan och övermättnad.
Ambivalensen
Det har tidigare alltid varit jag.
Jag som velat, som flackat fram eller tillbaka med vad som kännts rätt i magen.
För fjärilarna och klumpen är alltid en bra riktlinje.
Men nu förgrämer jag mig att det inte är jag längre.
För mina små fjättrande vänner har sagt sitt, klumpen finns inte där från min sida.
Klumpen får jag bara från min motspelare.
För det är precis vad han är.
Vi spelar något inre spel med varandra som ingen har mått bra av.
Det kan hända att vi är antagonister med oss själva.
Hans ambivalens är påtagande och den vibrerar kring honom.
Kanske har han för mycket att tänka på.
Kanske är det vad han tror om min livsstil som får honom att tveka.
Varför hans ögon vattnas när han säger att han tror han är kär - vet jag inte.
Han kanske är ledsen över att han och jag inte kan bli vi.
Eller så kanske det är mina klumpar som spelar mig ett spratt.
För jag är livrädd att jag inte kan lyssna på hans hårda hjärtslag för alltid.
Men jag är svartsynt och blir lätt melankolisk när något är för bra för att vara sant.
Friheten som försöker få fäste
Vad det är vet ingen.
Men känslan av att fastna känns mer tilltalande nu än någonsin innan.
Glöden har länge legat och pyrt men gnistan har nu sprakat igång allt.
Äntligen.
Nästa steg
Vi har sprungit, lyckliga utan något mål i sikte. Hand i hand, ovetandes om något.
Vi skapade en liten bubbla där allt hände så snabbt, allt blev vackra stunder som fylldes med solnedgångar och bubbliga skratt.
Kanske är jag bara upprymd i bubblan av att inget av mitt gamla liv finns hos honom. Kanske gillar jag honom lika mycket. Kanske är det bara i min fantasi att allt är fint och blommigt.
Oavsett
Fan va fint det är.
Bara du finns där
Nånting kommer kväva mig
Håll om mig
Mitt i mellanlandet
Där jag tror jag behöver något, där jag tror att jag kommer dö utan det.
Där jag lägger min lycka i någon annans händer. Där jag inte alls vill vara.
Fast
Där jag blir mitt bästa jag. Där jag aldrig igen vill tänka en dålig tanke eller yppa ett elakt ord. Där jag låter en mjuk sida komma fram helt.
Där jag bara vill ligga och titta på himlen och andas in nuet.
Va fan har hänt.
För jag vet. När detta tar slut, då kommer muren bli ännu tjockare. Jag kommer bli ännu hårdare. För det är precis sånt här som jag har skyddat mig ifrån.
Min mur sög verkligen. Jag lurade ju för fan in honom själv.
Så jävla fail.
