hon tänker

att om hon en gång för alla tillåter sig själv att få komma så nära hon bara kan.
så nära så att ljudet runt omkring blir tyst.
så nära att hjärtat börjar pulsera.
så nära att hon måste hålla andan för att höra tystnaden.

Så kanske hon också en gång för alla kan bevisa för sig själv att det inte finns något att hämta där.
Annat än en nostalgisk tripp kanske, nerför det förflutna, men att det kommer vara så obehagligt att hon snabbt ryggar ifrån.

Det är så hon tänker


kalas ju


Vem vet någonting

ingen.

När relationer baseras på de irrationella beslut man tar i stundens bitska hetta så förstår jag varför femtio procent av alla giftermål slutar med skilsmässa.

jag blir utkastad ur mitt hem lika snabbt som jag blir inkastad på krogen.

ironiskt.
 
m a p . o f . h u m a n i t y

RSS 2.0