hon tänker

att om hon en gång för alla tillåter sig själv att få komma så nära hon bara kan.
så nära så att ljudet runt omkring blir tyst.
så nära att hjärtat börjar pulsera.
så nära att hon måste hålla andan för att höra tystnaden.

Så kanske hon också en gång för alla kan bevisa för sig själv att det inte finns något att hämta där.
Annat än en nostalgisk tripp kanske, nerför det förflutna, men att det kommer vara så obehagligt att hon snabbt ryggar ifrån.

Det är så hon tänker


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0