insert // life
Bunken hade sakta tömts ut det senaste året. För allt som fanns där innan var skuld, besvikelse, skam och nederlag.
Som när jag fått bita mig i läppen för att inte försäga mig, försäga sanningen. Min sanning är tydligen inte sann, inte heller accepterad. Den blev synad och avlogs sekunden den fick luft. Av någon som inte hade med min sanning att göra.
Det är en kamp att inte låta sig bli påverkad av andras ignorans till ens privata sfär. Men det är gjort nu. Jag har lärt mig. Jag har bitit mig i tungan och inte yppat ett ord. För dom är inte värda det. Istället fann jag någon som var okej med allt jag sa. Åtminstone för studen.
Jag vet inte om jag är kär i Malmö eller i honom mer. Men bara frånvaron till staden är så befriande att jag skulle kunna tänka mig att stanna här nere tills vågorna lagt sig och intresset har avtagit.
Han är förtrollande och lika ung i sinnet som jag.
Distansen till mitt vuxna liv har vuxit och utifrån sett så undrar jag vad jag sysslat med. Jag vill inte bli vuxen än.
Jag vill kasta boll inne på Ica, äta rester och skita i att slänga smoothies som stått i kylen lite för länge.
Jag vill kasta kläderna på golvet och ha menlösa konversationer om kroppstemperaturer. Jag vill hets-titta på solnedgången oromantiskt och tälta på ställen man inte får tälta på och dricka rödvin.
Kommentarer
Trackback
