Sitka

Han höll henne nära. Alltid nära.

Även om han försökte att inte visa det.

Ibland fick han häftiga inandningar och tog tag i hennes ansikte och kysste henne intensivt.

Han tittade oftast på henne, fast hon slöt sina ögon.

Dom hade ännu inte lärt känna varandra mer än på ett ytligt och fysiskt plan. Fast de båda visste att det var något mer där. Något mycket större än vad de visste.

Båda hatade snabba vändningar och de senaste veckorna hade vällt in som en sommarstorm utan någonting hon tidigare sett.

Det var som att hela världen som de tidigare känt till hade skiftat och all verklighet baserades ifrån deras gemensamma perspektiv.

Och den verkligheten var magisk.

Allt de rörde och gjorde blev av någon anledning vackert och känslofyllt.

Han hade genom skratt och ironi, fått hennes mur att falla rekordsnabbt. 

Hon var livrädd. Men kunde inte för en sekund förmå sig att sluta.