Hej
Dagarna hade flutit ihop och ingenting var längre som det brukade vara.
Det var inte meningen att hon skulle träffa någon.
För denna gången hade hon minsann beslutat sig för att vara själv.
Han var inte heller någon som hon brukade vara med så han kändes harmlös.
Harmlösa nätter drog in över vintern och nu står hon mitt i en snöstorm utan att hon märkt det själv.
Sakta hade han krupit in under hennes skinn och slagit läger. Tänt en brasa och gått och lagt sig där.
Hon ruskade om sig själv många gånger när tanken slog henne att hon inte hade något emot det.
Det var så subtilt att hon knappt märkt av det förens långt långt senare, alldeles för sent.
Nästan så att hon kände att hade det här varit en strategiskt taktik så förtjänade han faktiskt att få vara kvar.
Kommentarer
Trackback
