Tjugojundrafemton året.
Det skulle bli det bättre året, året som skulle slå tjugojundrafjorton på fingrarna. Visa tjugohundrafjorton att det minsann var en engångsföreteelse. Föga anade hon att det kommande året skulle blir värre än någonsin.
Men vilken vändning det blev.
Hennes ägodelar må bara ha packats ihop och packats upp en gång under tvåtusenfemton, men det var hela hennes liv som packades ner. Packningen verkade tyngre och lasset blev lika mycket en psykisk flytt som fysisk.
Bara ett hjärta brast under tvåtusenfemton, men det gick i lika många delar som när en busskur krossas av obstinata tonåringar.
Hon kollapsade bara två gånger av mental utmattning under tvåtusenfemton, men båda gångerna var hon säker på att hon skulle dö.
Hon målade över tio tavlor och visade dem och hennes själ för världen men det gjorde henne nervös och hon hinkade spritzers hela den kvällen.
Men hon borde förstått det, för hon var så kaxig i början på året, så säker att nu minsann var livet igång på riktigt.
Hon borde förstått att det här bara skulle bli början på en ricochet på hennes tidiga önskan om ett "extra ordinärt liv".
För det tog sig en tvär vändning.
En vändning hon inte önskat sin största fiende. Ett hål hon inte trodde fanns innan hon fann sig själv blickandes från avgrunden till det. Utan ett minsta hopp att kunna ta sig upp igen.
Ser vi på statistiken så säger siffrorna annat, då ser tvåtusenfemton bättre ut än tvåtusenfjorton. Men med själen är det omöjligt att endast jämföra siffror.
Man måste ta hjärtat i beräkning, och som jag fick tillbaka det.
Pulserandes la han det i hennes smutsiga masala händer och kysste mig på pannan. "Never give this away silly, I'll help you guard it"
Kommentarer
Trackback
