Sitka

jag tror att alla glömmer lätt

att man bara har räknad tid här

att ingenting är beständigt, ingenting kommer hålla förevigt

knappt ens en liten stund

snart kommer allt ändras

till det bättre kanske eller sämre

men det kan man aldrig avgöra på plats

ingenting är som det verkar

kanske kommer jag ångra att jag fattade de beslut jag nu har gjort

kanske kommer jag ångra att jag inte fångade dagen eller tog tillvara på skatten jag hade framför mig

jag har redan gjort det misstaget och tyvärr så grämer den känslan mig ofta

inte varje minut, varje timme som det gjorde i början

nä

nu efter över fem år så börjar dagarna flyta isär då jag tänker på hur mitt liv kunde se ut

jag vill inte gråta

för jag vill inte vara ledsen

men jag är ledsen

för jag har så länge försökt att hitta fred hos mitt inre

det är okej att vara sårbar, i den känslan blir man stark

jag lovar, man blir så stark att ingenting kan knocka ner en

förrutom en själv

för så fort jag blev kär

kär på riktigt så insåg jag att den här träningen inte gjort något mer än att höja mitt medvetande om min sårbarhet

det kanske är ett steg på vägen - men är jag ensam är jag klar

då behöver jag inte känna knuten i hjärtat av tomhet för att mitt hjärta suktar efter dramatisk kärlek

sån dramatisk kärlek jag inte vill ha - för jag ville vara själv

jag behövde inte dig innan

innan jag träffade dig

jag behövde inte dig

innan jag visste att du fanns

jag behövde ingen annan än mig själv

rå äkta ärlig kärlek

nu

med ångest

den triggas igång varje gång jag känner mig sårbar

varje gång jag kommer ihåg att den här tiden är räknad

varje gång känns det som att jag ska dra

kanske en och åttiofem men med breda axlar och stora bröstmuskler

vacker hals och lite utlänskt utseende,

många gånger har jag tänkt att han skulle bli vacker på riktigt om han fick gjort den där näsoperationen efter hans näsa blivit bruten ett par gånger. Den är lite för lång.

hans hår är mörkt och lite lockigt, han berättade för mig en gång att när han var liten hade hans mamma bara klippt framsidan på håret när han ville klippa av allt  för hon tyckte hans korkskruvar var så vackra.

har ser ut som tjugotvå men har en förståelse för världsliga ting som om han vore min morfar

och i själva verket är han trettiotre

han går runt i kläder för en rik högstadieelev, ryggsäck och dator, alltid.

Han följer mig vart jag än går och viskar saker i mitt öra när jag är rädd

han skrattar till ibland, lite förnämt och fyller upp mitt stora hål av bekräftelsebehov

han gör vad han känner för varje dag och lever ett enkelt liv många miljonärer nog i hemlighet drömmer om

för det krävs något att inte göra något och ändå leva fantastiskt, att uppskatta dekadensen och det vackra i allt

Han hjälper mig att vackla fram i livet och leder mig med visa ord

det kan vara tillfälligt eller föralltid

med något man fruktade mer än nålar i armen

med någon man inte skulle vänt sig om efter ens om han hade ridit på en elefant ner för paradgatan

för att spä på det ytterligare så har kappant vänts efter vinden som just vände också