Mitt Revir Är Mitt Revir
Eller?
Jag vet inte längre vad som är mitt - inte ens mina känslor är längre mina då det är andra som påverkar dem.
Jag tycker att alla borde lyssna på mig för jag har fått för mig - på avstånd att jag vet bäst.
Det gör jag ju självklart inte.
Jag vill att du ska minnas.
För kommer du inte ihåg så är det bara jag som gör det. Då känns det som det nästan inte har hänt.
Det är så roligt med yin och yang - för jag kommer bara ihåg allt bra och du kommer bara ihåg allt dåligt.
Vem av oss mår bäst?
Den som minns roliga saker och förundras och grämer sig över hur allt kunde gått så snett?
Eller det som vet varför det gick snett men inte kan glädjas över de fantastiskt magiska som fanns..?
IQ för smutsfall
one upon.
Det skulle varit en fin kärlekshistoria.
Det kändes som det.
Som när hela världen stannar upp och tystnaden silar genom luften.
Slumpen som bara kunde ge oss mer vatten på vår kvarn när vi senare
skulle analysera ner varenda liten molekyls inblandning.
Allt vi kunde komma fram till var stora inandningar, med handen för våra öppna munnar, stirrandes in i varandras ögon, följt av orden: "nä....."
Världen omkring oss suddades ut långsamt, utan vår vetskap om att snart skulle det inte finnas något annat kvar.
Alla små vardagliga saker omvandlades till fantastiska underverk - så jag kan tänka mig att fanatiker tänker om just sitt specifika ämne.
Vi hittade en fiskbil uppe i ett bostadsområde som sålde nobellax, som de serverar på nobelmiddagen som vi åt rätt ur påsen.
Strutsfilé varvades med knäckebröd och som fyllemat mitt i natten stekte vi pilgrimsmusslor.
Det fanns aldrig några relger och allt triggade oss till en snabbare och snabbare utveckling av våra djupaste begär.
Ena dagen hade vi allt medans andra dagen vände vi på våra byxor för att få ihop pengar till bröd.
Vi hade våra femkronor från 1973 men dem rörde vi aldrig - det tog mig fem år innan jag gick och köpte trisslotter för dem - jag vann ingenting.
P R O L O G : 1:2
-Får jag röra dig?
Hon visste inte vad hon skulle svara men instinktivt slogs den dära säkra tjejen på sig sitt ansikte och svarade direkt.
-Ja, klart
Innerst inne var hon livrädd för en sån stöt igen som satte hennes liv på spinn en helt annan väg än planerad.
Men det var ju längesedan nu.
Det måste varit en inbillning.
Vad visste hon om livet DÅ?
Allt hon visste hade hon ju lärt sig av efterskalven som kom från just den här mannen som just frågade denna bisarra fråga.
Det måste varit en inbillning.
Vad visste hon om livet DÅ?
Allt hon visste hade hon ju lärt sig av efterskalven som kom från just den här mannen som just frågade denna bisarra fråga.
Hon visste att han var lika rädd som henne för stöten.
Dom var livrädda för varandra.
De hade hittat det hemliga klistret hos sin motpol på annat håll som höll deras sinnen i schack på grund av de där fantastiska djävulska åren för så länge sedan.
Det var åtminstonde vad hon trodde. Så var det för henne.
Han valde alltid att glömma och eller förneka. Men hon kunde inte hålla det emot honom, inte efter att hon sett alla hans djupa ärr på benen och alla konstiga minnesluckor han hade från det att han var barn.
Han valde alltid att glömma och eller förneka. Men hon kunde inte hålla det emot honom, inte efter att hon sett alla hans djupa ärr på benen och alla konstiga minnesluckor han hade från det att han var barn.
En del av henne ville glömma allt också.
dålig repris
Den dåliga reprisen uppdagas långsamt.
Att bli ignorerad är alltid den värsta sorten av avvisande.
Det verkar som att jag dras till män som stirrar tomt och tyst efter att jag frågat dem något.
s ä g - b a r a - n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e j n e jn e j n e j n e j n e j n e j
Draft: Okt. 15 2009 - S Å P B U B B L A
Vi rör försiktigt ner alla ingredienser i en skål och tillsätter gnistan av kärlek.
Brygden börjar sakta dofta det där välbekanta förförande söta.
Vi doppar varsamt ner det stora stora stålröret i grytan format som en ögla i spetsen och håller andan.
Den regnbågsfärgade hinnan skiftar i ljuset och vi blåser hårt och länge på öglan som stramt håller hinnan på plats.
Den stora bubblan som bildas svävar några centimeter över marken. Den ser mäktig och frestande ut.
Han tittar på mig och fattar min hand.
-Håll andan nu, säger han och rycker med mig in. In i vår bubbla.
Det var en kär lek vi lekte. Pulserande genom vackra känslor i regnbågsfärger.
Symbolen för obalans i symbios.
Regn.Solsken.
De säger efter regn kommer solsken, men vad händer efter en regnbåge?
Efter att både regn och solsken passerat samtidigt?
Stop, sätt livet på paus. Bubblan är så jävla underbar.
Som två magnetiska självar slits vi isär av någon slags formalitet.
Känner du hur det stramar?
Kenai.
Hon var ängeln med ljusa korkskruvar som dansade omkring som en vacker orörd docka.
Hennes röst var porös och mjuk och det enda hon talade om var kärlek och passion.
Hon var det genuina ursprunget till själen som omgav hennes hjärta.
Själen som någongång för länge sedan blivit kluven av en tyrann.
Hon hade blivit vanärad på allt och hade sakta krypit in i sitt skal.
Skalet krossades av en tomhet som hon behövde få känna för att få ta del av riktigt frihet.
En frihet som innebar att hon kunde släppa det förflutna och faktiskt bli kär igen.
Bli kär på ett annat sätt än tidigare.
Hon visste inte hur man inte blev besatt innan hon blev tom.
Nu är kärleken något som hon ger och tar utav.
Hon saknar ändå inte kaviar så mycket.
Hon ledsnar över tanken att han är rädd för att sugas ner i det vakum de en gång var fast i.
För det är något hon aldrig kommer låtas hända.
Hon vill aldrig ner dit igen.
Hon vill skratta åt det sjuka tillfället som givits från att ha bott flera tusen mil ifrån varandra till att det avståndet krympte till trehundra meter.
Hon vill analysera allt i efterhand så hon kan släppa allt - det är trots allt det hon velat sedan han försvann.
Avsluta detta.
För det blev aldrig avslutat och hon är rädd för att han vägrar för att han också då vet att då förlorar han henne för gott.
Säg efter mig: JAG
Så jag flydde.
Sistaminutenflydde.
För nu kommer jag ta tag i tillfälligheterna bokstavligt talat i röven och ändra på dem efter hand.
Aldrig mer nummer två.
Det är lite som man lär sig när man är liten, ta inte på plattan - du kommer bränna dig, cykla inte så fort ner för backen för cyklen kan börja kränga av sig själv och du kommer ramla, hoppa inte ner i vattnet utan att blåsa UT - annars får du in allt igenom näsan och i bihålorna.
Så man lär sig för man har bränt sig, ramlat på cykeln och fått huvudet spräng inombords av saltvatten.
Man är bara dum om man gör samma misstag igen.
Det var smärtsamt nog första gången.
tillfälligheternas konung
En del av mig kokar inombords av ilska för det här är mitt territorium, det här är mitt hem och mina gräsplätter jag går på med min hund. Det här är min stad och MITT Johanneberg.
Min matbutik.
Tillfälligheterna är hälften så stora som sist, för sist så kunde det varit vem som helt.
Denna gången kunde det bara varit dig.
Jag vet inte om jag ska ta det som något sjukt universalt skämt eller ett "sign".
Ett sign för vad i så fall?
Att vi inte är klara med att förstärka och förstöra varandra?
Jag är klar med det.
Jag är klar med att vänta på dig, på dina svar, på om du "känner för något" eller inte.
Jag är klar med att vara nummer två, jag är klar med att vara upphöjd och nerskuren som en marijuana planta, inrökt och utblåst ut bland resten av den skitiga luften.
Aldrig har någon fått mig att känna mig så liten och obetydlig samtidigt som jag blivit helt beroende av känslan omkring dig.
fyra år tog det. men jag är inte beroende längre.
Min matbutik.
Tillfälligheterna är hälften så stora som sist, för sist så kunde det varit vem som helt.
Denna gången kunde det bara varit dig.
Jag vet inte om jag ska ta det som något sjukt universalt skämt eller ett "sign".
Ett sign för vad i så fall?
Att vi inte är klara med att förstärka och förstöra varandra?
Jag är klar med det.
Jag är klar med att vänta på dig, på dina svar, på om du "känner för något" eller inte.
Jag är klar med att vara nummer två, jag är klar med att vara upphöjd och nerskuren som en marijuana planta, inrökt och utblåst ut bland resten av den skitiga luften.
Aldrig har någon fått mig att känna mig så liten och obetydlig samtidigt som jag blivit helt beroende av känslan omkring dig.
fyra år tog det. men jag är inte beroende längre.
