jag
vad vet jag
det enda jag kan tänka på är hur långsamt tiden går
vad vet jag
det kanske inte står någon vid regnbågens slut
som en saga
för jag har då aldrig misstagits för prinsessan
tänk om jag vill ha sagan då?

hej
jag sprider saker omkring mig
mest för att slippa låta min hjärna tänka på det
för så fort jag tänker på något
så kan jag inte sluta
jag kan tänka på något så länge att jag glömmer att äta
i reaktion på detta så har jag med åren även lärt mig att koppla bort helt
för kopplar jag bort helt så tänker jag inte på någonting
gör jag inte det så kan jag gå flera dagar utan sömn
när jag var liten så skrev jag mycket
för då måste man tänka långsamt
sedan så lärde jag mig spela piano
utan noter
för då var jag tvungen att lyssna och göra om
och det måste man göra långsamt
sedan så upptäckte jag hur man kunde manipulera människor till att göra vad man ville
då kunde jag inte sluta tänka på olika metoder jag kunde göra det på
det här pågick i år
för det mättade även mitt bekräftelsebehov
jag fick mycket kärlek på den tiden
men jag gav ingen
sedan för lite mer än två år sedan så bestämde jag mig för att sluta ljuga
manipulationen gav mig inget längre,
det var för lätt att lista ut en personlighetstyp och sedan spela på det
jag hade tappat respekten och hoppet av alla pojkar
så jag slutade
fast med återfall
men dom blev färre och färre
detta resulterade även till att jag blev ensam
nu var jag ju tvungen att hitta någon som jag ville ge mig till
som jag skulle visa mitt riktiga jag
någon som aldrig sett ljuset skulle prova sina vingar
det har gått sådär
för nu kan jag inte sluta tänka på honom.

det finns fjärillar i min mage
wanna meet up? invite
wanna be understood? explain
have questions? ask
don't like something? say it
like something? state it
want something? ask for it
love someone? tell it
jag lever efter två principer
jag har en man, mannen som jag älskar över allt annat, mannen jag hade släppt allt för, lyft upp honom om han hade tillåtit han som vet allt om mig,
det finns faktiskt sådanna.
min kärlek går obefogat och oavbrutet till honom.
jag har en integritet, det är till en man jag tycker om, som inte vet allt om mig, han vet mycket. Vi talar inte samma språk men jag försöker få honom att förstå. hans själ är vacker och jag försöker ständigt mäta mig med honom, men det är lönlöst. för jag vet att han kommer vinna i det långa loppet.
kontentan av kardemumman är faktiskt att trots, om det vore så, att mannen i mitt liv skulle vända sig till mig nu och säga att tiden är inne - nu är det dags - kärleken övervinner allt. så skulle jag aldrig släppa taget om nuet.
jag har lovat med mitt hjärta att nu är det han som gäller.
han ger mig honom
han släpper in mig
och det för mig är värt mer än kärleken.
integritet segrar över kärleken varenda dag.
lyssna på vad jag skriver nu.

lyckan som framkallar ångest
i ett hus där spriten flödar och det är förväntat att ha en liters flaskor på borden,
i ett hus där ytan talar om allt,
i ett hus där känslor är något man river isär snabbare än presentpappret på klapparna.
där man inte glömmer eller förlåter utan ältar i det förflutna
man skapar fiender för livet
där guldramarna är decimetertjocka och omger engelska porträtt ifrån tidigt nittonhundratal
där allt sparas
inget slängs
förutom livet
vems är handen som puttar en över kanten?
är det gemensamma intressen eller det motsatta
är det vackra ansikten eller charmiga rörelser
är det kläderna eller humorn
är det pengar eller spontanitet
har alla små lådor de kryssar i och alla som har över fem lådor är potentiella pojkvänsmaterial?
vad är det för fel på alla?

vad händer om man inte har någonting gemensamt
om man inte tycker om samma lösgodis
om man inte tycker om samma musik
den ena med ett fullsatt schema och rutiner
och den andra utan en bokning i kalendern mer än sitt sporadiska barjobb
om den ena är en smutsig sko
och den andra är en liten silkesnäsduk som sticker upp ur en perfekt struken skjorta
vad händer om man är så omaka att det nästan blir ironiskt?
kan man applicera det på den matematiska tabellen att två minus blir plus?
eller är det att en minus och en plus bara tar ut varandra
jag har alltid trott på kärlek vid första ögonkastet
det här var tvärtom

uppnosiga brats med bakåtslickat hår och snabba glasögon
gröna byxor och nån röd linneskjorta
av alla sköna killar i för stora linnen och långt hår
som röker för mycket weed som lever för dagen så faller jag för min motsats.
ey - du - mannen

jag tror
jag tror
inte du kan hålla dina ögon borta från min själ
jag tror inte du kan hålla dig
jag tror att du ignorerar faktumet att du inte kan stänga ner dig själv som du i vanliga fall är så bra på
jag tror att du inte vill vilja så mycket som du faktiskt vill
jag tror att jag tror
att du är fin
Flicka Tös Dam Madame Fru fröken fröken fröken
De är ett omaka par, som en, en gång vit, converse sko och en polerad svart läder sko med spetsig tå. Han klädde upp sig i blåvit randig skjorta med kavaj och en liten färgglad scarf i bröstfickan. Hon hade slitna jeans och en kort magtröja som hon hittat på myrorna för femtio kronor och en överanvänd för stor pälsmössa. Han hade ett strukturerat liv med rutiner, en fast punkt till lägenhet och bil. Hon plankade på spårvagnarna, jobbade om nätterna, och skulle flytta för femte gången i år, idag.
Hon var en fri själ på vift medans han sakta men säkert band ner henne till verkligheten.
Hon var öppen med det mesta och hennes mål var att vara ärlig och öppen om allt
Han var tyst och visade kärlek genom generösa gester och gåtor
Det hade redan gått två månader sedan hon senast tagit några alternativa substanser utöver alkohol.
Det var hans krav.
Hon visste varken ut eller in.
Hon visste inte om det var nykterheten som gjorde henne förvirrad eller hennes kemiska reaktioner på hans närhet.
Hon var livrädd att bli bunden eller beroende av någon annan.
Blue jeans
You fit me better than my favorite sweater.
för första gången på etttusenfemhundrasextiosex dagar
för just nu är jag rädd att jag känner alldeles för mycket

fyra år sedan, nittioen dagar sedan och nitton timmar sedan.
och nu har det hänt igen.
eufori
sidoskutt framåt.
blonda tofsar som slår på ryggen i takt med skutten.
en klänning med volanger som slutar strax ovanför knäna.
nynnandes på en låt som inte finns.
en sen sommar dag.
på en stig som inte leder någon vart.
ja, jag kanske bara behöver bli kär och lyckligt ovetande.

horhuset
saker går sönder och skriker av känslor
allt rör sig frenetiskt åt olika håll och det finns ingen ordning på någonting
allt sätter stop för den andra
allt sätter stopp
för ingen vill visa sig
ingen vill visa sig för ingen vill gråta
tårar fungerar som syra
de bränner ifrån insidan om de inte kommer ut
och de visar en sårbar om man låter dem rinna ner för kinderna
jag är expert på att försätta mig själv i moment tjugotvå
stök
jag behöver kaos för att kunna fungera och inte tänka
för tänker jag blir jag knäpp
att tankarna har hunnit ikapp och tagit tag i mig långsamt utan
att jag ens har känt de kalla händerna om min bröstkorg.
helt plötsligt sitter jag där, i bilen, med gråten i halsen och pressas bort av illamående och en panikartad känsla av att jag måste hoppa ut i farten. mina tarmar knyter sig ihop till en liten klump kring den lilla fjärillen som på något sätt har näslat sig in och som frenetiskt försöker hålla sig vid liv - jag kan känna hur hårt vingarna slår där inne.
och nu gråter jag också
jag orkar inte vara sårbar
får då kommer jag bli krossad
jag går sönder alldeles för enkelt
LÅT MIG VARA
han har ett mönster
ett mönster.
återkommande, likadant.
spring.
ett mönster som man sätter sig in i.
inte som man skapar själv.
men man stannar kvar.
för belöningen ligger dold, undangömd bland mönstret och dyker fram där man minst anar det.
den är så liten, tyst kryper den upp och fyller snabbt magen med bubblande aningar om något som en gång för längesedan liknades vid kärlek men töms lika snabbt då det skakas bort som kolsyrorna i bubbelvatten

han är allt jag aldrig kunde föreställa sig att stå ut med
pedantisk, korrekt, välklädd.
han har rutiner och kammar bak sitt hår stramt
man får inte gå på mattan med sina uteskor
och man får inte gå ut utan jacka om det blåser mycket
man får inte spotta och inte rapa
man måste duscha varje dag och gå upp tidigt om mornarna
men han var stängd, och det var så skönt att veta att jag inte hade ett psykfall på halsen igen
någon som inte skulle kalla mig hora bara för att jag inte ville hålla handen
någon som skulle förstå att jag inte ville ligga med dem
bara för att vi hade haft en sms konversation ett par veckor
någon som inte knackade på hemma hos mig lite när som och bjöd in sig själv
någon som inte ringde frenetiskt när jag var med mina vänner och drack mig full
någon som inte lutar sig fram med ihoptryckta läppar i biljettkassan till bion
någon som inte tar mig hem till föräldrarna på långkok och en mysig pratstund farmför brasan
någon som inte blev kär efter vi setts två gånger
någon som inte blev arg när jag sa att det här är bara på skoj
någon som inte jag kunde bli kär i, som inte kunde krossa mitt hjärta
jag som trodde jag var safe
han är ju jättefin
själsfrände
pussade mig på pannan och stoppade in gamla rester ifrån gårdagen i micron
han satte sig ner mitt emot mig i en utan våra plaststolar,
rullade upp en spliff med samma perfektion som alltid, öppnade köksfönstret och tände på,
han tog ett djupt andetag, reste på sig och gick bort mot mig
han lutade sig fram och höll sina läppar precis över mina och blåste ut
sedan drog han ner mig på köksgolvet och där låg vi och tittade upp i taket och passade jointen mellan varandra
allt då var så enkelt
micron plingade till och han reste på sig, tog ut maten och tog en tugga
han skrattade och höll en matbit högt ovanför mig och försökte pricka min mun när han släppte den
den landade i min panna

det var något i luften
han gav mig allt
så mycket att jag inte behövde någon annan
vi var som en
och ingen annan kommer någonsin att förstå
för när allt är över så önskar man nästan att man kunde få tillbaka allt det dåliga, så man kan få tillbaka allt det bra

Knopp
Det hade inte blivit en blomma än, Det var ändå vinter men det hade varit en knopp på toppen av stjälken i snart tre år nu.
Ingen hade varit viktig nog att bli blomstrad för antagligen. Vem vet.
Ingen vet vad som gömmer sig innanför de omslutande bladen, men på utsidan är skalet mörkrött. Man kan ibland skymta vita tunna små blad på insidan men så fort knoppen får nys om det så sluts den till ännu hårdare.
Den viskar om sol och kärlek.
avenyn
jag bor här, mitt ibland allt krögarsmuts, med en whiskey i ena handen och en cigg i den andra.
jag knarkar här i hemlighet och hånglar upp bartenders för att jag inte orkar stå emot längre.
jag jobbar med alla här, de jobbar med mig. hur mycket jag än försöker hålla mig borta ifrån dem
så kryper de närmare och närmare och hintar om hur de vill ha mig.
det är det värsta jag vet. män som tror sig att dom är värda mig. bara för att deras ego blivit uppumpat av
alla små flickor som lutar sig för långt in över baren. då får du fan gå hem med dem istället.
jag dansar sent om nätterna här. dricker tills lokalerna tänds upp och ranglar ner för gatan igen.
jag har hittat någon som fått mig att sluta.
för jag har inte varit jag på flera månader nu.

-

Deras liv var långt ifrån perfekt.
Olika behov präglade deras vardag och de gjorde det bästa de kunde för att döva de tomma hålen inom dem som skrek efter något mer. I deras ögon var läget alltid under kontroll men allt som oftast vägde de upp sina känslor med alkohol, cigaretter och olagliga substanser av alla slag.
det är längesedan nu
längesedan.
"if you fuck a girl, she loves you
if you love a girl, she fucks you"
same goes with a boy.
trasdocka






the hitchhiker's guide to the galaxy states this of love: avoid, if possible. it is far too complex.
