in wonderland
begining
Jag skrattar och mumlar något obekvämt för mig själv.
Han ler sparsamt och tittar på mig:
- Söt hund.
- Tack.
I am my own darling
det är en skräckfylld förtjusning som fyller min kropp
den förvånar mig varenda gång
för den känns lika fantastisk som fasansfull
lite som vårt förflutna
det är en likt euforisk känsla och den får mina celler att vibrera
jag har inte insett vad du är för mig och det förvånar mig varenda gång
du är som en klänning utan fåll eller sömmar
jag känner knappt dig, men du är vacker
du är kulan i den roterande cylindern i pistolen mot mitt huvud
du gräver igenom min skalle och exploderar min amygdala
och tvingar mig att älska dig
du är felet i pipan när jag försöker trycka av
jag vet ju att klockan tickar ner mot noll och att tiden snart är över
Jag kan också rimma.
jag tittade upp och fann mig själv i min spegelbild
faschinerad över synen och att tiden stannade till
kan detta verkligen vara fast jag bara är ett barn?
vad hände egentligen på bussen den där dan?
ekvationen är ett mysterium men resultatet är uppenbart
underbart är en underdrift, det blev ett faktum ganska snart
vi tumlade runt i känslor, centrerade i oroshärden
vi har båda sagt det förut men det var du och jag mot världen
visst var det helt fantastiskt att pensa upp hela vårt liv
men likheten den sprang ikapp oss, vi målade inte vårt motiv
så jag fick dig att lämna, för jag var ingenting att ha
jag fruktade min spegelbild så jag kasta den i kras
min plan var att glömma och läka mina sår
men där fanns inget sår att läka och jag minns det som igår
planen var försummad och jag hamnade med mig själv
fumlade i mörkret letandes efter min andra hälft
duckade för min spegelbild som förföljde mig överallt
orkade tillslut inte springa och fångades av min sanningshalt
allting som jag glömt gav sig till känna och jag flippade ut
utan en axel fick jag leta själv men jag hittade tillslut
han fanns ingenstans han var iväg på sin egna inre färd
utan att han visste hade han färgat min svartvita värld
He shot me down. bang bang.
Vi partar med prinsar som har party hela natten
perfekta primadonnor står på podier och pumpas upp på pedestaler
vi pratar praktfullt om kärlek
Paus.
Kärlek vet vi promiskuösa pampar inget om
potentiella partners är det enda praktiska vi vet något om
de stannar bara en natt.
Poff.
Pang.
Puss.
Paj.
Profet.
nu
två sekunder av kärlek
tre minuter av avskalad, bortkopplad distansering.
det finns ingenting annat
än något annat
tre minuter av avskalad, bortkopplad distansering.
det finns ingenting annat
än något annat
365 dagar av frihet
Let me put on a show for you.
You've got that medicine that I need.
stannar jag nu så kommer jag stanna för evigt
Allt är så maxat, intesivt och överdrivet.
Nästan smaklöst.
Små elektriska stötar skjuter iväg från min ryggrad ut i varenda elektron som laddar min kropp.
Gåshuden kom för länge sedan.
Mina lungor ökar sin kapacitet och andetagen blir forcerat tyngre när ticksen i min nacke rycker till.
Utandningen liknas vid ett efterrus och pressas ut genom halsen i form av ett obehagligt stön.
Nacken tappar styrka och faller bak.
Hjärtat slår inte snabbare, bara tyngre och med mer kraft än innan.
Känslan är skrämmande bekant men den blir alltid snabbt misstrodd och bortglömd
"det kan ju inte ha varit så laddat" är den enda som går igenom mitt huvud.
Varje gång.
Vad är det då som får oss att springa från den här fantastiska känslan?
Är det att intensiteten är så stor att den fylls av obehag?
Lite som illamåendet efter...
Är det att våra planerade livsbanor så snabbt kan slungas ur sin bana?
Eller är det gamla muskelminnet som vägrar brytas ner igen..
Det här är ingen logik man kan försöka förklara, den bara finns där.
Den bara är och jag tror att alla kommer må bättre av att vi bara låter det vara som det är.
Det är vemodigt och ledsamt, jag tycker verkligen det.
För du är ju min största kärlek.
kakan som jag vill spara
Jag var i vintern av mitt liv och han som jag mötte längst med vägen var min enda sommar.
Om nätterna somnade jag till visioner om mig skrattandes, dansandes och gråtandes med honom.
Om nätterna somnade jag till visioner om mig skrattandes, dansandes och gråtandes med honom.
Efter sex år av ett ändlöst dansande med alla alternativa substanser jag kunde komma över så var minnet av honom det som höll mina solbrända fötter på marken, det var de enda riktigt lyckliga stunderna jag hade.
Jag hade en gång drömmar om att bli en poet, men på grund av ett flertal livsöden så krashades dem likt alla tusentals stjärnor jag önskat till och de landade som små kristallskärvor på mitt dansgolv till liv.
Men jag brydde mig inte, för jag visste att man var tvungen att få allt man någonsin drömt om och sedan mista det för att förstå sig på vad riktigt frihet innebar.
Och jag förlorade dig.
När gamla vänner fick reda på vad jag gjort och hur jag hade levt de senaste åren så frågade dom mig varför,
men det är ingen idé att prata med folk som har ett hem.
Dom har ingen idé hur det är att söka tryggheten i andra människor - att hem är där du lägger ditt huvud för natten.
Jag har alltid varit en annorlunda flicka.
Min mamma sa att min själ var som en kameleont, ingen moralkompass som pekade bara på norr,
ingen fixerad personlighet, bara en inre ambivalens som var lika bred och vild som havet.
Om jag sa att det här inte var min plan hade jag ljugit..
För jag var född till att vara den andra kvinnan, att vara allas, och ingen.
Som inte hade något, som ville ha allt, med en inre glöd för varje ny erfarenhet och en besatthet för frihet.
Det skrämde mig till den grad att jag inte ens kunde prata om det, och knuffade mig till en nomadisk punkt av galenskap som både bländade och skrämde mig.
Word
slitage
separationsångesten kommer djupt inifrån och känns så främmande att det tar ett tag innan den rotar sig fast och snarar sig åt runt hjärtat.
muskelminnet vaknar till liv och drar sig långsamt tillbaka in i sitt skal samtidigt som själen vaknar till liv efter sin årslånga dvala.
tjugominuters intervaller kommer snart även dem bli för långa
för intensiteten eskalerar lavinartat och i skuggan av händelseförloppet där ingen ser
Känn ingenting, aldrig igen, bejbi
Jag vet inte om det är en försvarsmekanism eller om känslorna sveper över, för det ångestladdade molnet har skingrat sig och min hjärna har rättfärdigat sina tankar flera gånger om från alla vinklar.
Det finns aldrig någon logik bakom honom, missförstå mig rätt - allt är genomtänkt, men när de förenas så finns det aldrig någon logik bakom något beslut.
Virvelvinden drar upp de mest impulsiva och basala instinktiva besluten, likt ett kokain-rus så tycker man att man är i sitt sinnes fulla bruk - det är först efter när dimman lättar som man inser vad man sagt och vad man kände.
"Jag är kär i dig" känns så lätt att säga i ett kola-rus, precis som det här.
Våra själar säger en sak medan huvudet säger ett annat.
Utkast, 14 februari 2009
det sätter alla små atomer i stark vibration
det får det mest högljuda huvudet att bli blankt och nollställt
det får, på något konstigt sätt, världen runt om att röra sig långsamt bortåt och innan man vet ordet av det så är man utom denna värld där tid är ett begrepp och teori snarare än påtagligt.
där man hör varenda andetag och desto närmare man kommer desto tystare blir det.
jag vet inte vad karma säger om sådant här.
men universum har gjort allt i sin väg för att detta inte skulle ske, den har inte ens försökt att hymla med det.
så har det alltid varit, när en dragning blir så stark att den helt enkelt inte är nyttig.
som när man trycker i sig så många semlor man kan, och sedan tar en på take away.
det är okej.
do you think we´ll be in love forever? do you think we´ll be in love?
Baby put on heart shaped sunglasses
Cause we gonna take a ride
I’m not gonna listen to what the past says
I’ve been waiting up all night
Take another drag
Cause we gonna take a ride
I’m not gonna listen to what the past says
I’ve been waiting up all night
Take another drag
turn me to ashes
Ready for another lie?
Says he’s gonna teach me just what fast is
Say it’s gonna be alright
Ready for another lie?
Says he’s gonna teach me just what fast is
Say it’s gonna be alright
Let’s take the love-stuff off the dashboard
Got enough on his mind
We both know just what we’re here for
Saved too many times
Maybe I like this roller coaster
Maybe it keeps me high
Maybe the speed it brings me closer
I could sparkle up your eye
Got enough on his mind
We both know just what we’re here for
Saved too many times
Maybe I like this roller coaster
Maybe it keeps me high
Maybe the speed it brings me closer
I could sparkle up your eye
Tap that
Little red boat
Broken things mean nothing here.
hon tänker
att om hon en gång för alla tillåter sig själv att få komma så nära hon bara kan.
så nära så att ljudet runt omkring blir tyst.
så nära att hjärtat börjar pulsera.
så nära att hon måste hålla andan för att höra tystnaden.
Så kanske hon också en gång för alla kan bevisa för sig själv att det inte finns något att hämta där.
Annat än en nostalgisk tripp kanske, nerför det förflutna, men att det kommer vara så obehagligt att hon snabbt ryggar ifrån.
Det är så hon tänker
så nära så att ljudet runt omkring blir tyst.
så nära att hjärtat börjar pulsera.
så nära att hon måste hålla andan för att höra tystnaden.
Så kanske hon också en gång för alla kan bevisa för sig själv att det inte finns något att hämta där.
Annat än en nostalgisk tripp kanske, nerför det förflutna, men att det kommer vara så obehagligt att hon snabbt ryggar ifrån.
Det är så hon tänker
kalas ju
